Igår kväll var jag och maken på konsert på Konserthuset. Det var min födelsedagspresent från honom och barnen. Som jag har väntat - ända sedan i oktober. Just ja, det var Tomas Ledins konsert Vägra Vinter. Vi kom dit och jag tänkte att det kanske inte är så många som ska gå på konserten. Men jag fattar inte hur jag tänkte för det var fullsatt. Tomas Ledin är ju en svensk legend. Klart att det var mycket folk! Han började med att komma ut på scenen, kavla upp skjortärmarna och sjunga några sånger, både nya och gamla. Som enda rekvisita hade han 4 olika gitarrer och en låda att användas till bord. Tanken att det nog skulle bli lite segt snuddade hjärnan men efter kanske sex låtar så gick ridån upp och där satt en orkester redo att köra igång. Vilket drag det blev! Först låten "Just nu" o då tänker jag på min bror i Borås. Jag vet inte varför. Det var till och med så att tre tårar rullade nerför min kind, kanske inte så mycket pga brorsan men jag blev så rörd av....jag vet faktiskt inte vad. Tomas Ledin representerar nästan hela mitt liv från tonåren. Jag tänker på min kära kusin B i Norrland och brorsan - det har jag ju redan skrivit. När låten "Du kan lita på mig" spelades då tänker jag på när jag jobbade i ett mark- och anläggningsföretag för "hundra" år sen.
Det kanske inte är så dumt att få bli lite nostalgisk ibland. Tomas Ledin är en mästare på att plocka fram den sidan - iallafall hos mig.
Kram L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar