Jag har två stycken tonåringar hemma hos mig med allt vad det innebär. Humöret växlar men kärleken består. Vi har nu kommit till det stadiet med 17,5-åringen att han faktiskt anser sig ha koll på livet och vad han behöver själv. Han har det också men det är inte lätt för en hönsmorsa som jag att acceptera.
Idag skulle han på vandring med skolan, alltså gå 10,5 km. Jag sa till honom igår att han måste ha bra skor på sig - men jag menade inte att han skulle låna sin pappas curlingkängor som är 3 nummer för små. Så klart resulterade det i att han fick rejäla blåsor på hälarna och att han gick 8 av 10,5 km med hälen uppe på bakkappan. Vad ska man säga? Inga kommentarer.
Min 14,5-åriga dotter är arg som ett bi för att vi tvingar henne att åka buss till träningen. Hennes pappa säger då helt plötsligt att hon kan få skjuts. Det blir då ett utdraget ifrågasättande från dottern om varför vi har sagt till henne att åka buss till träningen ikväll trots att hon nu förstått att vi faktiskt inte är så upptagna som vi gett sken av. Dumt, jag vet.
Visst är livet med tonåringar härligt fast ibland ganska påfrestande.
Man får helt enkelt stå ut med att vara både barsk och konstig flera dagar i veckan!
Ha en bra helg!
Kram L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar